Dagisdags

Imorgon börjar min stora lilla kille på dagis! Eller inskolningen påbörjas iallafall. Det känns både fantastiskt spännande och väldigt vemodigt. Som min mamma sa, det är en era som avslutas och en annan som påbörjas. Det har hon ju så klart rätt i, men jag längtar inte direkt efter förändringen, samtidigt som jag längtar efter mitt jobb och mina kollegor.

Jag hoppas bara att inskolningen ska gå bra och att Liten ska trivas med sina nya kompisar och fröknar. Jag tror att det är jag som har störst separationsångest och det kanske inte är så konstigt när vi varit så tätt inpå varandra i över 1½ år, Liten och jag.



Min fina duktiga kille, så stor och samtidigt så liten!

Som sagt, imorgon är det dags. 9.30-11 ska vi kolla in dagis, hela familjen. På tisdag får killarna klara sig utan mig och på onsdag blir det jag och Liten som hänger på dagiset ihop. Därefter tar M över och sköter resten av inskolningstiden. Det känns tryggast så eftersom jag som sagt lider av viss separationsångest.
Barn & Familj | | Kommentera |