Sockerärt
Morgonens trädgårdsinspektion med kaffekoppen i handen visade att sockerärten kommer sig riktigt fint. Härligt! Jag var lite orolig ett tag att de bara skulle växa på höjden och inte orka sätta några ärtskidor, men uppenbarligen så klarar de av att göra både och. Nästa år måste jag fixa ett stabilare växtstöd bara, just nu lutar de oroväckande mycket när det blåser.
Kanske borde jag inte bli överraskad över att det blev rejäla plantor eftersom jag i år valde sorten engelsk sabel, Pisum sativum, som blir minst 150 cm hög! Men det hade jag ju såklart glömt bort när jag fixade mitt klena stöd av bambupinnar och tunn ståltråd. Jaja, man lever och man lär. Än så länge står de ju upp. Typ.
Ikväll ska jag i alla fall bjuda barnen på sockerärt och hoppas att kräsne Felix kan hitta ytterligare en grönsak som han kan tänka sig att äta.
