Dåligt samvete?
Det var längesen jag såg så många utslagna människor på ett och samma ställe! Tänk att det fanns så många i vårt lilla samhälle, det hade jag faktiskt ingen aning om. Naivt, jag vet, men det är väl så att man inte gärna ser det dåliga runt sig. Inte jag iallafall.
En man stod och grävde i en askkopp efter fimpar och det gjorde mig så ont att se! Jag visste inte hur jag skulle reagera för det gjorde mig så illa berörd att se en människa som förmodligen en gång varit stolt och stark stå där med smutsiga händer söka efter minsta lilla cigarettstump.
Först tänkte jag ge honom pengar till att köpa egna cigaretter eller gå in i kiosken brevid och köpa ett paket åt
honom, men ändrade mig rätt snabbt för jag vill inte främja rökning. Istället gick jag bara min väg med tårar i ögonen.
Det är inte lätt att va snäll när inget av de givna alternativen gynnar mottagaren...
För stunden hade han ju mått bättre av att få röka en cigarett, men i det långa loppet är det ju dåligt för honom.
Snacka om att han satte mig i ett dilemma utan att ens veta om det! Stackars man!
Det tog lång tid innan illamåendet och min skamsenhet över hur bra jag har det och hur dåligt så många andra har det lagt sig, men nu känns det lite bättre. Bör man ha dåligt samvee för att man har det bra?
Jag förstår precis hur du tänker. Jag kan få jättedåligt samvete över att jag har det så bra med bra vänner och att vara född just här, inte i en fattig tillvaro eller med naturkatastrofer etc. Så ibland vill jag bli typ asket och leva på minimum o slänga allt jag har...