Mör
I onsdags var jag i stallet hos Walette. Trots att det regnade lite grann bestämde jag mig för att rida ut en sväng på småvägarna i området.
När jag ridit i 20-30 minuter fick vi syn på en älg (älgkalv?) ca 100 m bort på ett fält och Walette blev helt ifrån sig! Hon blev så jäkla rädd och jag blev riktigt nervös. Och när älgen tog några steg i vår riktning trodde jag att jag skulle åka i backen eller att hästen skulle dra till skogs (med eller utan mig) så snabb som en vessla var jag av och höll krampaktigt i tyglarna för att hon inte skulle slita sig.
Jag uppskattar att älgen var en fjolårskalv i den här storleken, men hade lite annat att tänka på så jag vet inte riktigt. (Detta är inte min bild. Den är lånad från www.nallo2.se)
Sen blev det till att försöka traska hemåt. Att komma upp i sadeln igen var inte att tänka på så det var bara att gå till fots. Ni som någon gång tagit en promenad i ridstövlar och sporrar vet att detta inte är helt optimalt för fötterna... Det blev härliga blåsor och skavsår så jag fasar lite för att ta på mig stövlarna imorgon.
Hur som helst kom vi hem till slut, Walette stress-studsade hela vägen så vi var lika svettiga båda två när vi kom tillbaka. Så typiskt när ridturen började så mysigt och harmoniskt!
Förutom skavsåren på fötterna känns kroppen riktigt stel och mör idag. Höger armbåge tog en del stryk av att mota bort 500 kg häst som helst ville krypa upp i mitt knä och gömma sig, men jag hoppas det går över snart. Nu ska jag ta min lunchpromenad (som jag slarvat med det sista) och försöka mjuka upp mig lite grann.
vilken tur att allting gick bra till slut! Fin bild du fick