Hoppsan! Varför då?

Vi ska ha barn igen! Det är helt galet underbart! ❤

Dock har vi ju missat halva graviditeten och är redan i v. 21 vilket såklart har gjort oss väldigt omtumlade, men nu jobbar vi utifrån rådande situation.

Så hur gick detta till? Det är många som undrar.
För det första så har jag ätit p-piller hela tiden så de symptom jag haft har tolkats som något annat eftersom jag inte "ska kunna bli gravid". En graviditet har inte ens funnits som alternativ till förklaring för trötthet, ökad vikt mm.

Jag inser ju nu att Hoppsan bestämde sig för att bli till ungefär i samma veva som jag bytte från minipiller till vanliga p-piller. Bytet gjorde jag för att slippa kraftiga blödningar och när blödningarna upphörde samtidigt som jag bytte så tänkte jag inte mer på det. Har inte blött speciellt mycket tidigare när jag ätit samma piller, ibland inte alls, så helt utesluten blödning kändes inte så konstigt.

Att jag ibland känt mig trött har jag inte heller reflekterat särskilt mycket över. Jag menar, vilka småbarnsföräldrar är inte trötta ibland?!

Sen kommer vi till viktuppgången. Trots att jag tränat ganska mycket det senaste och varit noga med vad jag ätit så har jag lagt på mig ca 3kg. Men det har jag förklarat med bl.a. vår semesterresa där vi levde väldigt gott samt min sköldkörtel som emellanåt får fnatt och stökar med min ämnesomsättning.
Men snacka om att jag varit förbannad och frustrerad över att jag bara känt mig tjockare och tjockare! Eller vad säger ni? På bilderna jag försökt få till ser jag bara någon som är lite knubbig, inte med barn! Är det konstigt?

I söndagskväll hände dock något som jag inte riktigt kunde bortförklara. Jag kände tydliga sparkar.
Så på igår, efter lite julshopping i goda ro på IKEA (barnen var hos mormor), gjorde jag ett graviditetstest som till min förvåning visade positivt.
I ren och skär panik ringde jag Magnus som lika panikslagen lämnade jobbet och kom hem. I brist på bättre idéer åkte vi till mvc där jag grät mig till ett samtal med en barnmorska. Hon var urgullig och gjorde ett ultraljud som mycket riktigt visade att en fin och pigg liten människa huserade runt i min mage. Fantastiskt!

Så sen var det bara att ringa runt till familj och vänner för att berätta den roliga nyheten.

Vincents kommentar på att han skulle bli storebror igen var: "Varför då?"
Sen blev han lite bekymrad över hur alla skulle få plats i badkaret, om det var mörkt för bebisen inne i magen, och om den skulle kunna heta Lilla Felix eller kanske Scooby Doo. Sötis!

Hur som helst så är Hoppsan otroligt välkommen och vi längtar redan efter vår bebis!
12/4 är det magiska datumet som jag ska försöka att inte haka upp mig på, men det kommer bli svårt. 😉

Min Graviditet & Bebis | |
#1 - - Tessie:

Haha du är så jäkla rolig och go. Massa kramar till er och grattis :) April är en fin månad

#2 - - Linnéa :

Ett stort Grattis igen!
Ett barn är alltid välkommet även om man inte va beredd på det, det är en välsignelse.

#3 - - Jessica :

Jättegrattis återigen. Aprilbarn är bra barn - de blir enligt sina stjärntecken medmänniskor med stoooora hjärtan och stor omsorg om andra ;-) Bara en sån sak!!

Men.. jag förstår att du inte fattade grejen.. håller med om att det inte ser ut som nån v 21 gravidmage precis! Kram o lycka till!

Upp